MiuKIMONO-fotograf

Vår fotograf är en av få japanska fotografer som arbetar på en kimonouthyrningsbutik.

Som fotograf hos MiuKIMONO är hans huvudsakliga yrke redaktionell design för fototidningar och kommersiella publikationer, såsom dam-, bil- och spelmagasin.

I turistområden ser man många fotografer.

Det som skiljer honom från andra ligger i hans ”utgångspunkt”.

Medan de flesta fotografer började sin väg genom kamerautrustning, kom jag in i fotografi via digital bildkorrigering (retuschering) på dator.

Vad betyder då ”magasinnivå”?

Det innebär att återge färger korrekt och på ett lämpligt sätt.

I tidskrifter blir det desinformation om färgen på ett publicerat foto skiljer sig från den faktiska produkten.

Förlag får produktprover direkt från tillverkare, och därför måste bilderna troget återge produktens verkliga färg.

Att fotografera ur ett redaktionellt perspektiv innebär att välja och balansera vad som ska visas, vad som ska utelämnas och hur mycket utrymme som ska lämnas – för att skapa en sammanhängande visuell berättelse.

Ett extremt exempel på bristande konsekvens vore ett leende porträtt av någon som rör vid en staty, bredvid en skylt där det står ”Rör ej”.

Som redaktionell designer har jag, ända sedan filmkamerornas tid, hanterat otaliga bilddata tagna av professionella kommersiella fotografer för förlag och reklambyråer.

De ”ögon” som tränats genom att se en enorm mängd fotografier har format den jag är i dag.

Som redaktör har jag förmedlat projektens intention och bildkomposition till fotografer.

Jag anser att ”fotografi” består av två processer: förfotograferingsstadiet, där bilder tas med kamera, och efterfotograferingsstadiet, där bilddatan redigeras.

I den första processen använder jag mitt redaktionella sinne för struktur; i den senare mina färdigheter som designer.

I början av min designkarriär, under mina redaktionella år, arbetade jag med analoga spegelreflexkameror. För cirka tjugo år sedan, när jag blev frilansare, började jag använda spegellösa kameror.

Vid den tiden gav jag faktiskt upp en gång, eftersom jag inte fullt ut kunde förstå kamerans mekanismer.

Men nu känns det som om kamerans utveckling äntligen har hunnit ikapp mig.